Kalentino
Tyvärr har jag inga äldre bilder på Tintin kvar så ni kan få se skillnaden. Dom ligger på mammas o pappas kraschade hårddisk tror jag. Eller i deras gamla dator som är kaputt..
Jaja. Tintin och jag träffades iaf i Belgien när jag gick andra året på gymnasiet. Måste ha varit typ 2004 eller så.
Vi skulle åka på praktik och jag fick chansen att åka utomlands till en OS ryttare i fälttävlan.
Jag stannade i 5 veckor och det var väldigt kul! Fick rida för honom nästan varje dag och det var då jag träffade Tintin.
Vi fann varandra ganska direkt och jag fick ta hand om honom och rida nästan varje dag.
Han hade inte haft så mycket tur i sitt liv utan hade stått utan mat, fått en hel massa stryk o han var rädd för allt och alla. Han kom till Hendriks stall genom hans kompis som hade köpt honom för att han skulle slippa gå till slakt.
Det kändes sorgligt att efter 5 veckor lämna kvar honom när vi hade blivit så bra kompisar, så det slutade med att mina kära föräldrar köpte honom och han fick flytta till Sverige.
Han kom i en lastbil, mitt i natten till IKEA parkeringen i Örebro. Mamma och jag mötte upp och så fort dörren öppnades och han hörde och såg mig började han gnägga. Helt fantastiskt egentligen att han kom ihåg mig.
Det hade ju ändå gått ett par månader.
Han är verkligen mattes häst. Han har alltid koll på vart jag är i stallet och får han välja kommer han till mig före någon annan. Samma sak om han tycker nåt är läskigt. Han följer mig, men tvekar gärna om någon annan leder honom.
Nu för tiden är han ganska så cool även när någon okänd hanterar honom, men det har varit lång väg dit.
Vi har startat hoppning upp till 1.00 m tror jag, eller vi kanske har startat någon 1.10? Jag är inte säker. Men han är nästan alltid felfri även om han lätt stressar och springer en del.
Det är inte helt lätt att rida honom då han gärna spänner upp hela nacken så man nästan har den i ansiktet samtidigt som är väldigt lätt i framdelen om det inte passar herrn.
Just nu har vi haft en lugn period utan ridning eftersom han började bråka och bara stog på bakbenen så fort man kom upp, men jag börjar bli riktigt sugen på att sätta igång igen. Så fort han får på vinterdojjor även bak ska vi ta nya tag hade jag tänkt.
Har tyvärr inga fler bilder på den här datorn, men det finns fler på honom om ni vill kika på min facebook i albumet "hästarna".
Kommentarer
Postat av: Märi
Han är så oerhört fin så de är sjukt eller så kanske de är för att ja är svag för fuxar ;)
Postat av: Far
Han är en fin pöjk....
Postat av: Mikaela
Kul läsning, fin han är. :)
Trackback